Jungfrukusten

Rökt fiskdoft från Jungfrukusten

Text: Andreas Johansson

Foto: Andreas Johansson

Det är lätt att missa idén om att åka ut till kustlinjen i Gävleborgs län när man sitter och pressar på E4:an. Vid Axmartavlan vid gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland är det dags att ge sig ut mot Jungfrukusten. Rakt ut till havet, där en av Sveriges mer orörda och oexploaterade skärgårdar breder ut sig. Gröna öar med klippor och gläns i havet visar upp sig lite varstans. Gåsholma fiskeläge ligger längst ut på en liten udde någon mil från Axmarby och kallas med rätta för "idyllen vid havet". Den färskrökta fiskdoften sätter direkt en genuin stämning på byn. 

Och just där doften är som starkast, har någon spikat upp en skylt...

Skylten tillhör Gåsholma Fisk och Sommarcafé, där fiskförsäljningen av framförallt rökt sik, lax och abborre, sker i all enkelhet inuti den röda boden.

Nere vid båthamnen, ett stenkast från den röda boden, står Rolf Sundberg och gör näten färdiga inför nästa fisketur. Han berättar om sitt liv som yrkesfiskare och drar några fiskarhistorier. Som när han bodde en hel kall vinter i sin fiskeskuta med fiskfjäll överallt omkring sig. Rolf är också förbannad på EU och de stora företagen som utarmar det klassiska yrket helt.
- Jag tillhör förmodligen den sista generationen yrkesfiskare, säger han visst vemod på rösten.

Yrkesfiskaren Rolf Sundberg rensar och gör i ordning näten inför nästa fisketur.

Rolf driver Gåsholma Fisk och Sommarcafé tillsammans med frun Marianne sedan 25 år. De erbjuder också stuguthyrning till bra priser. 

En måltid i Gåsholma är lika enkel som underbar. Du går bara in i Rolfs röda fiskebod och beställer en filé rökt abborre och en filé rökt sik, tar sedan med dig en baguette, en gurka och en flaska vin, väljer ut en plats på klipporna och njuter framför den här utsikten:

En häckande skäggdopping har stolt tagit plats mitt i vattnet vid hamnen. 

Efter en natt i en av stugorna är det fiskmåsarna som fungerar som byns "tuppar". Bara att gå upp och ta ett morgondopp i skärgårdsvattnet. Sedan en vända in till Rolfs bod för mer delikatesser som proviant.

Vidare en bit längs Jungfrukusten ligger Axmarby, med det gamla järnbruket Axmar bruk. Ett område som blev särskilt utsatt för rysshärjningarna på 1700-talet. I en slaggstensbyggnad precis vid vattnet ligger den prisbelönta havskrogen Axmarbrygga Havskrog. Bara utsikten i sig är en aptitretare. Sedan gör fiskrätterna och uppläggningen själ för att upplevelsen blir komplett.

Skepparmiddag på Axmar krog, bestående av grillad lax, smörstekt rödtunga, grillad hälleflundra,  färska räkor, champinjoner och paprika i en varm skaldjurssås.

Vidare uppåt längs Jungfrukusten kan man fortsätta frossa i fiskebymiljön. Byarna Granön och Trollharen är gamla klassiskt utpräglade fiskeorter med stugor längs havslinjen och på bryggor ett stycke ut i vattnet. Här säljs bland annat en stolthet för orten, nämligen Sotare (halstrad strömming). Underbar doft och smak, som man gärna tar med sig i sinnena när man letar sig tillbaka ut till E4:an.

Den orangea havtornskvinnan

Text: Andreas Johansson
Foto: Bianca Brandon-Cox

När jag hörde rykten om att det allt populärare ”innebäret” havtorn skulle vara en riktig hälsobomb och dessutom bra för huden, blev jag nyfiken. Jag sökte på bäret och hamnade i en orange värld. I denna värld finns det en kreativ kvinna som kallar sig Jämt-Tina, är havtornsfanatiker och förädlar samma bärsort till 40-tals produkter. Dags att ta en tur dit.

På en gård i den lilla byn Slandron utanför Östersund finns en skylt som pekar i olika riktningar. 
Jag och fotograf Bianca Brandon-Cox följer "gårdsbutik" och hamnar i en stuga som påminner om en lanthandel med hundraåriga anor. Produkter, mestadels i glasburkar, står uppställda på trähyllor. En syrlig doft slår emot oss, liksom ljudet från handarbete.

Några steg in i stugan, framför en jättegryta, står en kvinna från topp till tå klädd i orangea kläder. Hon är i färd med att tappa upp innehållet i de framställda burkarna.

– Just nu gör jag havtornsmarmelad, säger Jämt-Tina med eftertryck.

Vi kan konstatera att vi kommit alldeles rätt.

Hon visar rummet intill, där står stora bläck med havtornspulver uppstaplade. Samtidigt stoppar hon något som ser ut som godis i munnen och låter oss smaka.

– Det är havtornskonfekt, visst känns den fräsch och inte alls söt? Havtornsbäret kallas Nordens passionsfrukt för att det är så gott och jag gillar att bäret är syrligt och att smaken stannar länge i munnen.

Jämt-Tinas havtornssaga började för sju år sedan. Hon hade jobbat som arbetsterapeut och hemrehabilitering i många år. Så kom en dag då hon ställde sig frågan varför ingen odlar havtorn i Jämtland. Sedan vände hon frågan mot sig själv: ”varför skulle inte jag kunna”?

– Efter den dagen har jag aldrig ångrat mig en sekund. Det är fantastiskt att varje dag få höra att människor mår bättre och blir piggare av det som jag skapar med mina bär.

Jämt-Tina gick kursen ”sök gammalt - skapa nytt” i Eldrimners regi (som främjar hantverksmässig livsmedelsförädling baserat på småskalighet). Därefter kavlade hon upp ärmarna och satte spaden i den jämtländska jorden. Havtornsbuskarna stormtrivdes och verksamheten kunde växa. I dag är Jämt-Tina uppe i 368 buskar som tillsammans ger 500 kilo bär om året. Men eftersom hon tillverkar över 40 produkter, måste hon köpa in minst två ton extra.

Det verkar inte finnas gränser för vad Jämt-Tina kan hitta på med ett bär.

Hur mycket tid tar all havtornsförädling?

– Tio timmar om dagen året runt och jag har faktiskt havtornet att tacka för att jag orkar, bäret ger mig energi och styrka, säger hon och tar upp ett fång bär ur en hink.

Ett havtornsbär är sprängfyllt med vitaminer och antioxidanter som är bra för en mängd olika åkommor, samtidigt stärker det immunförsvaret.

– Det räcker med en tesked havtornspulver om dagen för att jag och min man ska orka med att ta hand om våra barnbarn, säger hon på skämtblandat allvar.

– Det sägs ju att ett havtornsbär motsvarar C-vitaminmängden för en apelsin.

Jämt-Tina berättar också att havtorn är det enda bäret som innehåller fetter, både omega 3 och omega 6.

– De hindrar slemhinnor från att torka, säger hon och syftar bland annat på att kvinnor som börjar komma till åren, med havtornets hjälpande kraft slipper bli torra i underlivet.

Jämt-Tina berättar vidare att havtorn innehåller tre gånger mer betacaroten än morot och är bra för pigmenten, hennes poäng är att bäret fungerar som en nyttig brunkräm. Dessutom hjälper havtornssalva mot eksem och psoriasis.

En häftig beskrivning av havtornets hälsoeffekter är att det smörjer huden från andra sidan.

– Allt havtorn du äter kommer huden till godo inifrån. Huden blir spänstigare, säger Jämt-Tina och stryker en hand över sin arm och funderar på det faktum att vi i Norden länge levt med kulturen att ta in vitaminer från tabletter, inte från naturen, men att det kanske håller på att vända.

– Jag är galen i havtorn, se bara på färgen, det orangea i sig ger inspiration till att vilja skapa fler och fler produkter.

– Hon är orange ända in i hjärnan och ut i fingerspetsarna, säger Lena Mattson som är halvtidsanställd på gården och nu i färd med att putsa glasväggarna i trädgårdscaféet.

Jämt-Tina gör det klart för oss att det minsann inte är en enkel syssla att skörda havtorn.

– Bären sitter så hårt att du måste plocka av dem en och en, säger hon och visar fram sina plockvana fingernaglar.

Bären sitter mycket riktigt tätt mot stammen och grenarna och busken är överlag fylld med vassa taggar.

Bland alla havtornsprodukter har Jämt-Tina också funnit en metod att göra syrligt havtornsgodis på

På en hylla i butiken står en inplastad korg som packats med fyra produkter.

– Det är medaljkorgen, jag har ställt upp i SM (Svenska Mästerskapen) i mathantverk de senaste åren. Jag har fått guld för halltornsmarmeladen, guld för havtornskonfekten, silver för havtornssylten och brons för havtornsglöggen.

Vi går vidare ut till växthuset som fungerar som trädgårdscafé. Där visar Jämt-Tina upp hennes senaste tiramisu, muffins och pannacotta – naturligtvis med havtorn som huvudingrediens.

– Ni vet, de kan vi äta med gott samvete, det söta vägs ju upp av det nyttiga, skrattar hon och börjar räkna upp andra lite sötare produkter såsom havtornsknäck, torkade havtornsremmar och chokladpraliner med havtorn som hon också har i sitt skafferi.

Kreativiteten flödar kring denna Jämt-Tina, det tar liksom inte slut.

I Slandron utanför Östersund finns skylten som leder in till Jämt-Tinas havtornsvärld

Vålkojan

GOURMETKOJAN I BÄVERSKOGEN

Text: Andreas Johansson

Foto: Bianca Brandon-Cox

Om du åker rakt in i Härjedalen, i närheten av Vemdalen/Björnrike, kan du hitta en så kallad vålkoja. Där finns en gourmetkock som prenumererat på White-Guide-utnämingar och andra utmärkelser i flera år. Det närproducerade och kvaliteten är det viktigaste, inte minst närråvaror.

Mitt i härjedalsskogarna dyker Vålkojan upp längs vägen och björnen på skylten får symbolisera den djurrika naturen som omger restaurangen.

I hjärtat av Härjedalens älgrika skogar, intill Vemån där harren hoppar och bävern arbetar, ligger Vålkojan. Här har kocken Michael Kühne förvandlat en gammal våffelstuga till en gastronomisk pärla. Av omgivningens fjäll, ängar och vattendrag lagar han till landskapets bästa mat.

– Råvarorna ska hålla allra högsta kvalitet, annars får det vara, säger Michael medan han gör i ordning en varmrätt på pepparstekt reninnanlår som är inlindad i torkat lingonpulver.

Medan Michael lagar till sina delikatesser i pittoreskt små kastruller, hinner du ta ett dopp i den uppfriskande älven utanför. Vetskapen om att bävrar och björnar ofta håller till i den nära naturen bidrar till den särskilda härjedaliska skogskänslan.

Innan Michael tog över Vålkojan 2004, arbetade han på Sandhamns Värdshus i Stockholms skärgård i 13 år, med kungafamiljen som stamgäster. Men det är ändå här vid Vemån han funnit sig till rätta tillsammans med frun Karin. Och trots att restaurangen ligger i ingenmansland är det klokt att boka bord långt i förväg.

När inte matambassadören för Härjedalen och storytellern Michael lagar till kreativa lyxrätter såsom Same Skagen (gjord på rökt ren i stället för räkor), skapar han egna marmelader, senap och oförglömlig lingonketchup.

Michael Kühnes omsorgsfulla burkar är klädda med handtillverkade dukar. Lingonketchupen, honungssenapen och den kryddiga blåbärssylten är alla pittoreska små smaksensationer.

Gourmetkocken reser ofta till Tyskland när det är sparrissäsong och till Frankrike för att kunna berika sin vinkällare med ännu fler kvalitetsviner.

Även guidade turer längs Vemån kan bokas, liksom paddelturer, dagsutflykter och genuint å-fiske. I det läget missar man inte att ta med Michaels vällagade matsäck in i Härjedalsdjungeln.

Det senaste året har Vålkojan också öppnat upp trivsamma trästugor, längs å-remsan i anslutning till restaurangen. Såväl familjer som romantiska bröllopspar får en oförglömlig upplevelse, och inte blir det sämre om man beställer en lyxig gourmetfrukost som avnjuts med det porlande vattnet som bakgrundsmusik.

Foto: Bianca Brandon-Cox

Michael Kühne tar ut sin nyupplagda rödingcarpaccio till strandkanten av den strömma och glänsande Vemån. 

Den läckra carpaccion är gjord på vildfångad röding med hyvlad maximus från Kullens Gård i Klövsjö, friterade potatistunnbröd från Nybo Gård i Vemhån, krasse, rödlök, tomat, olivolja, svartpeppar och dill.

Välkommen till Andreas mat- och dryckesblogg!

Så där ja!

Nu har jag äntligen tagit klivet över i den blogg-officiella världen i rollen som matskribent - en roll jag egentligen haft i flera år. Matreportage, trendspaningar, porträtt och recept har hamnat i tidskrifter som Mat & Vänner, Gourmet, Restaurangvärlden, Kupé och Hälsa - liksom det norska magasinet Det Gode Liv. Dessutom är jag pressperson för den ideella organisationen Gastronomiska Samtal sedan en tid tillbaka. Relevanta matfrågor och matglädje är med andra ord mitt absoluta huvudspår.

Mycket har jag att tacka fotograf Bianca Brandon-Cox för denna matjournalistiska resa:) Vårt samarbete är verkligen givande!

Journalistiskt har jag tidigare mest jobbat med nyheter, kultur och ekonomi på olika redaktioner (minst sagt matnyttiga erfarenheter).

Tanken är att jag ska blogga ut någonting här med exakt en månads mellanrum när det är fredag. Blir det oftare är det en bonus, men policyn kommer alltid vara kvalitet framför kvantitet.

Och nu på fredag kommer min första matstory... Från ett besök i vildmarken, från Restaurang Vålkojan mitt i skogsrika Härjedalen.